Pokemon go!

Idag fick vi besök från Julita för att Ella och Eliot ville träffa oss och köra Pokemon Go.
Vi började nere i hamnen och gick upp utmed Nyköpingsån till Stora torget. Jag hade redan Pokemon-appen i mobilen eftersom jag hade provat med Eliot för några år sedan.

Tack vare att ett antal navigationssatelliter samtidigt sänder ut radiosignaler, som mobilen tar emot, kan en dator i mobilen beräkna sin position på jordytan. Man kan alltså på en karta i mobilen se var man är. (Detta använder man sig av när man geocachar.)

En Pokemon kan ses i mobilen, när den befinner sig på den position, där konstruktören placerat en Pokemon. Spelet äger således rum i en virtuell miljö.

När jag öppnat appen och loggat in får jag upp den mycket enkla kartbilden där man själv står i underkanten. På bilden nedan är jag på väg mot en Pokemon (av något slag).

När jag klickat på den med fingret dyker den upp i helfigur (Treecko heter den). Med fingret ska jag skjuta iväg den vit-blå pokemonbollen mot Treeckon. Om jag träffar den på rätt sätt 'exploderar' den och blir kanske oskadliggjord, men oftast får man göra om det tills man lyckas. Det kan behövas uppåt 5 - 6 gånger.

Här har jag lyckats.

Då får jag poäng, som kan variera i storlek.

Det gäller alltså att samla på sig så många poäng som möjligt, för då avancerar man. Jag startade idag på nivå 5 och arbetade mig under 3 timmar upp till nivå 14 (se översta bilden, som var den sista jag gjorde skärmklipp på.)

Ibland dyker det upp en speciell cirkel på skärmen. Just här befann jag mig på Behmbron, där skulpturen Ask & Embla finns uppströms Folkungabron. Då kan man sätta snurr cirkeln med fingret varvid man får extra bollar (ammunition). Fast just här var jag för långt ifrån för att det skulle fungera.

Pokemon Go kräver mycket ström. Min mobil har här bara 3% laddning kvar (ovan), så man måste ha en powerbank med för att ladda mobilen.

Det ligger nära till hands att uppfatta Pokemon Go som en asocial enmanssysselsättning, men så är det inte. Dels för att man 'jobbar' ihop och dels behövs i bland flera spelare som samarbetar.
Det är fallet när en Pokemon-motståndare är speciellt svår att bekämpa. Då behöver man vara flera som anfaller. I vårt fall engagerade Eliot några Pokemon-vänner som ställde upp från den plats de befann sig.

Den här figuren på skärmen informerar om fiendens farlighet.

 Nu kan slaget (Battle) börja.

Nederst på skärmen kommer det upp en liten cirkel som utgör avtryckaren när man skjuter mot fienden, som heter Articuno. Det kan handla om uppåt 100 snabba tryckningar med pekfingret så man blir riktigt trött i handen innan slaget är över. Vinner man så får man många nya poäng.

Jag har här försökt sammanfatta vad Pokemon är, men detta är bara början på ett mycket omfattande spel.

Det var en lyckad dag i vårskönt väder tillsammans med Jonas och barnen. Eliot hade fullt upp med att hjälpa oss pensionärer i denna moderna hobby. Folk kom faktiskt fram och undrade vad vi höll på med, så det var bara att berätta vad det gällde och att det var ett sätt att umgås med barnbarnen, som vi inte träffat så ofta under det senaste året.