lördag 6 augusti 2022

Husbilssemester i Götaland. Del 6 Sista etappen hem

 Nästa dag fredag den 22 juli fortsätter vi norrut utmed kusten mot Kungsbacka. Vi ska besöka Tjolöholms slott där frisksportarna hade riksläger 1993. Första halva lägerveckan regnade det hela tiden. För många blev allt genomblött. Några åkte hem. Jag minns att tält och våta kläder kördes till badhuset i Kungsbacka för att torkas. 
Det regnar lite när vi kör E6-an.
Tjolöholms slott - entrésidanUnder denna bro kommer man ut på framsidan med havsutsikten.En imponerande byggnad på en halvö i Kungsbackafjorden.Engelskinspirerad trädgård.Vår kunniga guide var klädd i tidstypiska personalkläder.Detta är porträttet på James Fredrik Dickson
Det var denne James Dickson som 1885 lät bygga M/S Ellen av Harstena, fast det var väl en ångbåt från början. Vi åkte med den 4 juli.

När James Fredrik Dickson
med hustru Blanche Dickson 1892 köpte Tjolöholm fanns där redan ett slott. De ville ha ett nytt slott i brittisk Tudorstil. James dog innan bygget var klart 1904 så det blev Blanche som fick ansvaret för slottet och den stora gården.
På denna stolen satt Blanche med håret utlagt på den lutande skivan för att få det lagt.
Slottet fick det senaste av modern teknik: roterande helkroppsdusch, vattentoaletter, elektricitet, rumstelefoner mm.
I sällskapsrummet finns ett självspelande piano.Så här låter det självspelande pianot. 


 Blanche Dickson har en intressant historia. Ett exempel på hennes sociala engagemang. Klicka på bilden för att förstora.

Tjolöholms slott är ett av de sista stora slottsbyggena i Sverige.
Slottet förklarades som byggnadsminne 1991. Det ägs och förvaltas idag av Stiftelsen Tjolöholm med Kungsbacka kommun som huvudman.
Vi avslutar med ett besök i bland annat vagnsmuseet.

Blanche skaffade 1905 en av Sveriges första elektriska dammsugare. Den vägde drygt 1000 kg och flyttades av en häst upp till slottet. Den kopplades till ett elektriskt uttag varefter man drog in 40 m långa slangar till rummen som hade heltäckningsmattor. 
Det fanns ett antal olika sugmunstycken.
Slutligen äter vi lunch på restaurangen.
Sista besöket i Halland är vid Fjärås Bräcka, som är en mäktig israndbildning som reser sig 60 meter över den halländska kustslätten. Bräckan började bildas på havets botten redan för 14 500 år sedan. Den har internationellt intresse bland geologer och är tillsammans med Lygnern av riksintresse för naturvård. På krönet går ett forntida färdstråk som fram till medeltiden var en del av huvudvägen utmed västkusten. Då fanns vidsträckta ljungbevuxna marker i stora delar av Halland. Idag är dessa ljunghedar nästan helt försvunna, men på Fjärås Bräcka har en del av de öppna hedarna bevarats och återskapats.
Så här bildades bräckan (Bilder från infotavla):
Ovanpå bräckan går en landsväg, men den är numera avstängd för biltrafik. (Bild från Internet)
Utsikt från bräckan över Lygnern i öster. Till ångbåtsbryggan i Fjärås kom folk med ångbåten Isa för att ta tåget vidare i Fjärås. De fick gå trapporna upp till bräckan. 
Sedan fick de ta 142 trappstegen ned till den lilla järnvägsstationen i grustaget och sedan vidare med tåg till t ex Göteborg.  
Här finns SJ-s gamla grustag där det togs grus till järnvägsbyggena fram till 1967. Vattnet i dammarna kommer från Lygnern genom rör under bräckan. Efter infiltration blir det dricksvatten för Kungsbackaborna.
Där finns en labyrint och stenar som bildar en mening:
VILL DU GIFTA DIG MED MIG?
På några trappsteg kan man läsa hur högt havet stod vid olika tidpunkter.
Landet höjde sig igen efter att har varit nedpressat av den kanske 3 km tjocka landisen i uppåt 100 000 år. Detta är den nedersta.
Utanför Naturum finns en stig där man kan gå på stenplattor med tidpunkter för olika händelser.
Det finns även ett musikinstrument i parken. Jag provspelar naturligtvis.


Vi går leden ned till Lis gravfält på sluttningen.
Gravfältet, som är Hallands största, är från järnåldern (800 - 1100 fvt). Idag finns över hundra resta stenar och ett 40-tal andra lämningar. Stenarna har varit nästan dubbelt så många, men ett flertal försvann när man förr tog grus på platsen.

Gravfältets mest imponerande sten är kung Frodes sten, närmare 5 meter hög. Enligt Snorres edda var Frode en dansk kung som dödade Ottar Vendelkråka.
Enligt Ynglingasagan skall Ottar ha varit ovän med danernas kung Frode som därför försökte kräva in den skatt han lovats av Ottars far Egil. Ottar vägrade betala. Sommaren därpå härjade Frode i Svitjod, gjorde stor skada och fick med sig krigsbyte. Sommaren efter det drog han i österled, och Ottar härjade därför i sin tur i Danmark, i början utan att möta motstånd. När Ottar härjade i nordligaste Jylland, som av Snorre Sturlasson kallas Vendel, överfölls han av Frodes jarlar Vötter och Faste. Ottar och många av hans män stupade. Danerna skall ha låtit djur slita sönder Ottars lik, och sedan gjort en träkråka som de skickade till svearna, med förklaringen att Ottar inte var mer värd, varvid de också gav honom hans tillnamn
Detta definitivt sista stoppet. Nu åker vi hemåt. Vi stannar för natten vid en av Trafikverkets fina rastplatser - Stora Transåssjön nära Borås.

 Vi kände inte för ett kvällsdopp.
Sista dagen den 23 juli regnar det. 
Vilka känner igen detta konstverk?
Vi gör ett fikastopp på Gyllene Uttern med utsikt över ett regnigt Vättern.

Äntligen har jag fått veta varför det heter Gyllene Uttern.
När vi åker därifrån passerar vi denna skulptur.
Här blir det ännu en koppling till ett tidigare besök för 10 dagar sedan då vi var vid den Stierngranatska gravpyramiden.


När vi avslutar den 3 veckor långa husbilssemester regnar det för första gången - vad jag minns. 
Vid 3-tiden kör Marita upp framför garaget i Sjösa. Vi har då kört drygt 130 mil. Allt har fungerat bra och vi har upplevt mycket dels när vi turistat på egen hand och dels när vi träffade barn och barnbarn på rikslägret. 

Slut på del 6

Snart är reseberättelsen om VILDMARKSVÄGEN klar!








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar