Utflykt till Piteå

Kaffegänget från Linköpingstiden firar sitt 50-årsjubileum i år. Vi började fira i juli/augusti och avslutade i förra veckan i Piteå, genom att jag och Leif tog nattåget upp till Älvsbyn/Piteå för att där umgås med Bertil några dagar. Vi åkte runt och kollade på sevärdheter i trakten - och tog också några geocachar.

Solen har just gått upp över de milsvida skogarna i norr

Vid denna sjö låg det en cache. Om det varit sommar vid vårt besök hade vi passat på att bada.

Vi gjorde en tur till Pitsund och Pite Havsbad. Stenen på älvbrinken är rest till minne av att på denna plats sköts de sista skotten i Finska kriget, vilket jag inte hade en aning om.

Här har en igelkott bråttom att hitta en plats att övervintra på.

 Vid Pite Havsbad var sandstränderna öde.

Det är extremt lågvatten

Inne i konferensanläggningen var det dock full fart.
Vi tar del av den lilla utställningen som berättar havsbadet historia.

I Skeppet är kaffeserveringen öppen

Vi nådde precis upp till cachen i "fågelholken"

I stadsdelen Munksund - där Bertil bor - finns en liten glashytta. Det behövs hela tiden två personer som hjälps åt.

Här går det "hett till"

Det här ska bli whiskyprovningsglas

Hon blåser upp det blivande glaset

Här formas glaset

Whiskyprovningsglas

Vi åker norrut upp till Lillpite, där invånarna är mycket stolta över sin by. Den utsågs till Årets by 2015.

Lillpite kraftstation besökte vi när vi var här förra hösten.

I det här museala vattenhjulet låg en riktigt stor cache, som Bertil lyckades krångla sig in till.

 Sista dagen ägnade vi åt Piteå centrum.

Det nya mycket omdiskuterade parkeringshuset Stadsberget. Det är inklätt med sibirisk lärk, som ej ska ytbehandlas utan blir vit med tiden.

Hotellparken vid Stadshotellet renoverades 2010 och fick då en modern utformning med inslag av Jugendstil, som hotellet är byggt i.

Konstverket Eldåkerbärsblomman skapades av konstnärerna Leif Kindgren, Bo Andersson och Helene Vejrich Andersson under Linnéåret 2007. Norrbottens landskapsblomma är åkerbäret.

Café Cecil finns inte kvar. Nu finns i stället en liten park med en fontän där vattnet sommartid rinner ut genom kaffepannans pip.

 

Precis som under vårt besök i Piteå förra hösten så gick vi på Kvartersbageriet på Storgatan. Det fanns ett bord för oss - det är tydligen populärt att gå på kondis på lördagseftermiddagen. Vi festade på Budapestbakelser. De var verkligen delikata.

Vi avslutade dagen med ett besök på Piteå museum. Där fanns en dagsfärsk utställning om Flyktingar, som vi studerade noggrant och med intresse.

Efter att ha ätit en god middag hos Bertil blev vi skjutsade till nattåget i Älsbyn. Leif och jag var ensamma i kupén. Vi löste dagens Melodikryss innan vi somnade.
Förr vaggades man till sömns av dunket från skenskarvarna. Nu går tågen så tyst och mjukt att man inte märker när tåget startar efter ett stationsuppehåll.