Ormen
i Midsommar – En snokhistoria
Snoken
är inte giftig. Dess utseende med gula fläckar bakom huvudet skiljer den från
huggormen.
Förra sommaren hade vi många snokar på och vid varmkomposten, där de också lade ägg. Några snokar transporterade jag bort. Den komposten har vi tagit bort och satt upp en ny 20 m därifrån.
Förra sommaren hade vi många snokar på och vid varmkomposten, där de också lade ägg. Några snokar transporterade jag bort. Den komposten har vi tagit bort och satt upp en ny 20 m därifrån.
I juni i
år kom snokarna tillbaka. De letade förgäves efter den gamla komposten, men lät
sig sedan nöja med den nya. Jag höll på att bygga in den, när en snok gjorde
sin entré över mina verktyg och började klänga på komposten. Den ringlade bort
till gillesstugans fönster där den speglade sig i glaset för att därefter orma
in under uterummet. Det var inte så populärt bland övriga invånare på
Glimmervägen 6, så jag åtog mig att lösa problemet.
Dagen före midsommarafton sken solen, men den första snoken jag fångade bet hål på jutesäcken som den skulle åka i och rymde innan jag var färdig att åka iväg. Någon timme senare hade jag fångat den igen och liggande i en plastsäck gjordes 6 km-resan till skogsgläntan där den återfick sin frihet.
Midsommardagen bjöd på soligt och varmt väder igen och snokarna var på hugget. Nu hade jag barnbarnet Eliot som ormfångarassistent, men snokarna var snabbare än jag och försvann ned till grannen. Jag sa inget till honom. Nästa jakt lyckades bättre – jag smög sakta och tyst och tog den första ur ett bakhåll samt fick ned den i plastsäcken, som Eliot höll upp. Någon timma tog vi den andra och nu var det dags för skogsutflykten. Eliot la ned säcken på marken, snokarna ringlade ut och jag filmade.
När vi kom hem igen såg vi åtminstone ytterligare en snok, men den snokjakten misslyckades.
Söndag eftermiddag var det dags igen. Den första ormen fick jag ett bra grepp om med tången, men jag orkade inte dra ut den ur det lilla hålet mellan några stenar där den försvann in. Den var stark och jag ville inte skada den så jag släppte den. Däremot smög jag på den andra, fångade den och stoppade ned den i säcken. En stund senare kom Eliot springande – nu var den framme igen. Den låg bakom en sten så den såg mig inte utan fick göra den första sällskap i säcken. När man tar ormen med tången släpper den ut en illaluktande vätska ur kloaken (där äggen utvecklas), men jag sådana bagateller måste ormfångaren stå ut med. På kvällen när vi åkte för att lämna Eliot i Julita lämpade vi av 3 snokar i naturen.
Måndag kväll deporterade jag 3 st och på tisdagen nr 14 och 15 - men det finns minst en kvar.
Dagen före midsommarafton sken solen, men den första snoken jag fångade bet hål på jutesäcken som den skulle åka i och rymde innan jag var färdig att åka iväg. Någon timme senare hade jag fångat den igen och liggande i en plastsäck gjordes 6 km-resan till skogsgläntan där den återfick sin frihet.
Midsommardagen bjöd på soligt och varmt väder igen och snokarna var på hugget. Nu hade jag barnbarnet Eliot som ormfångarassistent, men snokarna var snabbare än jag och försvann ned till grannen. Jag sa inget till honom. Nästa jakt lyckades bättre – jag smög sakta och tyst och tog den första ur ett bakhåll samt fick ned den i plastsäcken, som Eliot höll upp. Någon timma tog vi den andra och nu var det dags för skogsutflykten. Eliot la ned säcken på marken, snokarna ringlade ut och jag filmade.
När vi kom hem igen såg vi åtminstone ytterligare en snok, men den snokjakten misslyckades.
Söndag eftermiddag var det dags igen. Den första ormen fick jag ett bra grepp om med tången, men jag orkade inte dra ut den ur det lilla hålet mellan några stenar där den försvann in. Den var stark och jag ville inte skada den så jag släppte den. Däremot smög jag på den andra, fångade den och stoppade ned den i säcken. En stund senare kom Eliot springande – nu var den framme igen. Den låg bakom en sten så den såg mig inte utan fick göra den första sällskap i säcken. När man tar ormen med tången släpper den ut en illaluktande vätska ur kloaken (där äggen utvecklas), men jag sådana bagateller måste ormfångaren stå ut med. På kvällen när vi åkte för att lämna Eliot i Julita lämpade vi av 3 snokar i naturen.
Måndag kväll deporterade jag 3 st och på tisdagen nr 14 och 15 - men det finns minst en kvar.
Vi har en paradisisk trädgård med hammock och hängmattor. Med ormarna är idyllen fullbordad!
 |
| Snokarnas tillhåll |
 |
| Det finns 4 sådana här öppningar till utrymmet under komposten, där det är varmt. |
 |
| Jag håller på att bygga in komposten |
 |
| Typisk snok |
 |
| Ormfångaren och hans assistent |
 |
| Nu är den fast! Den sprutar ut en illaluktande vätska. |
https://www.youtube.com/watch?v=Ggep7UMPq4k
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar