Dagsutflykt till Kolbäck

Av tradition åker Marita och jag till Kolbäck på All Helgonaafton för att sätta ljus på mina föräldrars grav. I år var det väldigt dimmigt. Här är Marita på väg att ta några geocachar uppe på Kolbäcksåsen strax efter Strömsholm - lite roligt ska vi väl ha. 

Kolbäcks kyrka och gården Kyrkbyn. Min mor föddes i Kyrkbyn 1901 samt döptes, konfirmerades och vigdes i kyrkan. Sedan många år bor min syssling Andreas med sin thailändska fru Boundi på gården.

Från Kyrkbyns vardagsrum har man utsikt mot kyrkan och August Ericssons familjegrav bakom den låga gröna häcken. August Ericsson var min morfar.

Här ligger alla barnen till August och Mia begravda.

Från vänster är det Torsten som dog blott 8 år gammal. Min mamma har berättat hur hennes mor stod inne i Kyrkbyns vardagsrum och sörjde sin son. Ingrid var gymnastikdirektör och var gymnastiklärare på flickskolan i Nyköping åren 1942 - 45. Hon var känd som Nyköpings mest välklädda dam. Hon deltog bland annat i Berlinolympiaden 1936 med en grupp husmodersgymnaster.  

Min mormor Mia var telefonist på en telefonstation innan hon gifte sig med August 1898. Maja Swensson var sjuksköterska och bland annat barnavårdsinspektris i Landskrona. Min mamma Dagmar gifte sig 1934 i Kolbäcks kyrka med Paul, som kom från Gävle, men som sedan 1918 hade en bondgård Sjöbacka i Bodafors, där jag föddes. Mamma var utbildad skolkökslärarinna. Längst till höger vilar sonen Eric, som var stadsarkitekt i Saltsjöbaden, och hans fru Rut, som var gymnastikdirektör.

Sedan vi dekorerat och satt ljus vid föräldrarnas grav var det skönt att komma in i värmen hos Andreas och hans Boundi som bjöd på kaffe och saftig fruktkaka. 

Vi hade en lång trevlig pratstund med dem.

När vi lämnade Kolbäck for vi norrut för att besöka Åsby trädgård i Hallstahammar. Sedan tidigare besök vet vi att det är väldigt fint där. 

I år var det ett vackert vintermontage med igloos, en inuitfamilj och pingviner.

Visst är det något som inte stämmer i montaget ovan?

Varför firas Allhelgona?

Från Svenska kyrkans hemsida har jag hämtat följande:

Allhelgona är den tid på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som har lämnat det här livet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla. Vi behöver ge varandra utrymme att sörja och sakna, men också skapa plats för vila och det i livet som ger glädje och hopp.

Allhelgonahelgen består av två kyrkliga helgdagar: alla helgons dag och alla själars dag. 
Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad: Vi är alla heliga, tack vare Jesus kärlek till oss.
Helgen präglas av att ljusen lyser på våra kyrkogårdar. De lyser upp mörkret och påminner oss om Guds ljus, som räddar oss från döden, som visar oss på förlåtelsens väg och som ger oss ett himmelskt hopp.
Alla helgons dag är en helgdag och den firas alltid den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Alla själars dag firas dagen efter alla helgons dag, på söndagen. Då minns och hedrar vi våra döda närstående.

Tidigt i den kristna kyrkan började man fira helgonen och minnet av martyrer. Helgon var människor som man höll särskilda, heliga. Till martyrer räknas människor som dött för sin tro.
Det blev till slut många dagar att fira och det uppstod ett behov av att samla helgonen och martyrerna utan namn till en egen helgondag. För cirka tusen år sedan införde därför den tyskromerske kejsaren Ludvig den fromme en gemensam dag för alla de helgon som inte kunde få egna dagar i almanackan.
Helgonens betydelse ser olika ut i olika kristna traditioner. Helgonen har olika betydelse också för enskilda kristna.  

Det var mörkt när vi kom hem på sent på kvällen, men med lite el-belysning kände vi oss riktigt välkomna hem!

Det hade inte varit tillräckligt ljust under dagen för att ladda upp våra solcellslampor så de kunde lysa (till höger i bilden).

Snart är det Jul!