I Arns fotspår och en del annat. Del 2: Forshem, Aranäs, Husaby och Varnhem

Torsdagens morgon den 30 september åker vi till närbelägna Forshems kyrka.
Den är från 1130-talet och den enda kyrkan i norra Europa som är helgad åt 'Herre Jesus Kristus och den heliga Graven i Jerusalem'. Kyrkan har troligen uppförts av en hemvändande korsriddare. Kanske var han kyrkans donator och välgörare. 
Under medeltiden var alla reliefer och stenskulpturer rikt bemålade i intensiva färger.

Bild ur boken 'I Arns fotspår'

Över den västra porten finns en relief. Den visar Jesus i mitten och en riddare med sin häst till höger samt stenmästaren Marcellus. Riddaren trampar på Jesu fot, vilken är en arabisk sed att visa vördnad och underdånighet. Den södra porten har också en relief.

Ur boken: Arvet efter Arn

”De hade druckit julöl på Arnäs i den stora varma stensalen med stockeldar och aldrig hade livet synts så gott. Vid julottan nere i Forshem kunde Arn utan blygsel visa sin stolthet över vad han låtit bygga och även att han själv var avbildad i sten ovanför kyrkporten som den som skänkte Gud nycklarna till kyrkan under ett tempelriddarkors.” 
Tempelriddarnas uppgift var bland annat att skydda Guds heliga grav i Jerusalem.

En av sex romanska stenreliefer på kyrkans ytterväggar från mitten 1100-talet.Vi åker norrut till Årnäs där Aranäs slottsruin ligger. Här växte Arn upp.

Här spelade man in scenerna om Arns uppväxt. 

Vi återvänder söderut till Husaby söder om Kinnekulle, där vi går trapporna ned till S:t Sigfrids källa.

Enligt en sägen döptes Olof Skötkonung i källan av den engelske missionären Sigfrid. Det är kanske inte sant. Kanske döptes han i England!

I vilket fall som helst är Husaby och dess källor nära förknippade med Sveriges och Västergötlands kristnande.

Dopet skedde i början på 1000-talet. Den nya läran hade blivit populär bland dåtidens aristokrati. Kungarna och maktmännen såg i kristendomen en möjlighet att förena makt med religion på ett annat sätt än vad den förkristna tron tillät.

Husaby kyrka med sitt mäktiga trippeltorn från 1000-talet är Sveriges första biskopskyrka och är idag en av vårt lands äldsta byggnader.
Biskopssätet flyttades sedan till Skara.

Fotot taget från sydväst

I Husaby kyrka finns kor-skranket kvar. Det är ett gallerverk mellan kor och församling. Skranket kan öppnas som en grind. 

Korskranket är ett av de få bevarade i Sverige. Notera det stora triumfkrucifixet ovanför (från 1200-talet).

Det finns en skulptur av Sankt Sigfrid, med sin kräkla i högra handen. I den vänstra håller han ett trä-kar med tre huvuden. Varför?

Jo: Under tiden Sigfrid var i Västergötland för att döpa Olof Skötkonung i Husaby källa, överfölls och mördades Sigfrids systersöner av en skara värendsbor. När Sigfrid återvände till Värend fann han ett träkar med sina fränders avhuggna huvuden flytande på Växjösjön. (Från internet)

Genom detta lilla kommunionsfönster delades nattvarden ut till dem som inte fick vistas inne i kyrkan på grund av till exempel sjukdom.

Sveriges äldsta och vackraste domkyrka!

Tornen byggdes troligen redan på 1000-talet  - alltså före stenkyrkan. Tornen fungerade som en borg dit befolkningen kunde fly i orostider. Intill tornen fanns då en stavkyrka av trä.

Det är i Husaby kyrka som Arn möter sitt livs kärlek, Cecilia Algotsdotter, när de ska öva sånger inför jul.

Vi fortsätter resan till Varnhem, men stannar till i Skara och äter lunch samt beundrar från Stortorget den imponerande Skara-domen.

När vi åker mot Varnhem passerar vi Axevall utan att stanna till. Västergötland presenterade gärna de platser där Arn uträttat något:

Utanför Kungsgården vid alla götars ting i Axevalla kommer ett ödesmöte att stå mellan den unge herr Arn och Emund Ulvbane, en segsliten tvist ätterna emellan som kommer att stå Ulvbane dyrt, ty unge Arns skicklighet med svärd kommer inte enbart kosta honom hedern utan även handen. 

Vi visste om att Varnhems klosterkyrka var stängd för arkeologisk renovering. Vi kommer alltså varken in i kyrkan eller klostermuséet.

Varnhems klosterkyrka är en imponerande byggnad. Synd att vi inte kom in, för det finns mycket intressant att kolla på.

Kor-gaveln med den stora glasmosaiken.

Varnhems kloster var ett katolskt (det var alla kloster) cistercienserkloster för munkar och Sveriges största. Det grundades på 1050-talet. 

Kvarstående takbågar till Lekbrödralängan, där lekbröderna bodde (dormatoriet).

(Lekbröder: byggnadsarbetare, lantarbetare och hantverkare.)

Vi går stigen upp till det nya muséet - Kata gård, som ligger på kullen bakom klostermuseet. Klicka på bilden för att förstora texten!

Muséet är byggt över ruinerna av Varnhems första kyrka.

Jan Guillou 'valde' Fru Sigrid till Arns mor. Hon tillhörde en av dåtidens mest inflytelserika stormannaätter, vilket man vet genom det släktbråk som hennes donation skapade. Hon var gift med riksrådet Bengt Magnusson.

Arn tillbringade ungdomstiden på Varnhem, där han fostrades och tränades av Broder Guilbert för att bli tempelriddare.

Utöver att bli duktig med svärdet måste han också behärska sin ilska.

Bild ur boken 'I Arns fotspår'

Katas grav

Man går utmed ytterväggarna. Ibland består golvet av tjockt glas, så man kan se vad som finns under.
Här liksom 'svävar' den gamla altarskivan i luften.

Vi lämnar Varnhem och åker till vårt boende på Brunsbo Gamla Biskopsgård utanför Skara, där vi avslutar dagen med en god middag. 

Fortsättning följer!