söndag 13 oktober 2024

Norrlandsresan: Del 5 Kiruna den 8 september

Mitt tillägg den 24 oktober med länkar till två Facebook-inlägg med videosnuttar som visar husflyttningar i Kiruna:

1/ https://www.facebook.com/share/p/Ybnzb1UqPwphzLMW/  

(Vet inte hur man får fram ljudet. Det kanske inte finns något ljud till detta inlägg.)

2/  https://www.facebook.com/share/r/amoBZGhYi5EzrBqA/   

(Sätt på ljudet!)


Söndagen den 8 september står Kiruna på programmet.

Kiruna är Sverige nordligaste stad. Av kommunens 23 000 invånare bor 18 000 i centralorten. Det är en tre-språkig bygd där man talar svenska, samiska och tornedalska. 

Vi börjar med gruvan och sedan handlar det om flytten.
LKAB står för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, där Kiruna = Giron betyder fjällripa, Loussa betyder lax och vaara berg. Jag har markerat området där nya Kiruna växer upp.När den försenade bussen kom fanns LKAB-s guide med. Under färden till gruvan berättade hon om Kiruna. 

Detta är Kiirunavaara med sin gruva. Tornet är gruvlaven där malmen hissas upp till markytan. Till höger ligger terrasserna som har byggts av gråbergDetta är den klassiska bilden av Luossavaara, där gruvdriften upphörde 1980. I sänkan mellan skidliften och terrasserna med gråberg ligger dagbrottet. Idag är berget en omtyckt plats för friluftsliv.LKAB:s kontor och besökscenterBussen körde efter passerkontrollen direkt ned till den 20 000 m2    stora besöksgruvan, som ligger på 'Nivå 540' dvs 540 meter under markytan.I början är 'tunneln' upplyst, men sedan blir det svart.

Den 4 km långa turen ned tar 12 minuter. Totalt finns uppåt 90 mil vägar i gruvan.
I hela gruvan gäller 'hjälm på'. Temperaturen på detta djup är 10-12°C
Vid denna profil av gruvan berättar guiden om järngruvan i Kiruna.
Gruvan räknas som världens största och modernaste underjordsgruva.
Malmkroppen är minst 4 km lång. Bredden varierar mellan 80 och 120 m.
Järnhalten varierar mellan 60 och 70%.

Lyssna på denna video.
Till vänster finns tidsaxeln: År 1898 börja man bryta järnmalm - markeras med 1910 (högst upp) samt 2018 underst.
I mitten en profil av gruvan med Sovringsverket (separerar malm från gråberg) högst upp.
Till höger finns djupskalan med 1365 meter längst ned.

Vi fortsatte rundvandringen bland informationstavlor och maskiner.
Det fanns inte en chans att hinna läsa allt när vi gick förbi.
I en filmlokal såg vi en 15 minuter lång film (länken leder till GoogleDrive) eller annan länk (OneDrive) om klimatkrisen och framtiden med det fossilfria stålet. 
Efter det hade guiden en presentation av hur malmen förädlas till pellets (centimeterstora magnetiska kulor), som är den vanligaste slutprodukten. 
  

Detta ortdrivningsaggregat borrar orter (tunnlar) som är 14 meter breda och 9 meter höga. Maskinen är 15 m lång och väger 30 ton.
En ort är en gruvgång där maskiner och arbetare ska komma in för att borra och bryta malmen.


Detta rasborrningsaggregat (15 m långt och väger 28 ton) borrar 60 m långa hål med diametern 90 - 127 mm. Hålen fylls sedan med sprängmedel, som antänds med detonatorer.
Borrkronorna måste vara tillverkade och mycket hårt stål för att kunna göra hål i berget.
Vi fick vara 'med' när en salva sprängdes.

På marken hamnar det som kallas rasmalm, som denna 15 m långa lastmaskin ska köra bort. Den väger 77,5 ton och tar max på 25 ton.

Denna 3,6 m långa gruvvagn väger 6,5 ton och lastar max 35 ton rasmalm. Den går på räls nere i gruvan och töms när botten öppnas.
Klicka på malmtillverkningen för att läsa mer gruvan i Kiruna.
Malmbanan (Wikipedia) transporteras sedan pelletsen till den alltid isfria hamnen i Narvik.
Malmtåg vid Torneträsk. (Bild från Internet)

Avslutningsvis lite historik och några historiska bilder.

Hjalmar Lundbohm anses vara nyckelgestalten bakom stadens tidiga utveckling. Han var en svensk geolog och LKAB-s (Luossavaara-Kiirunavaara AB) förste disponent (chef) mellan 1898 och 1921. Under sin tid på LKAB spelade Lundbohm en avgörande roll i att utveckla Kiruna till ett modernt gruvsamhälle.

Kiruna ligger norr om Polcirkeln vilket innebär att det är polarnatt från 11 december till 1 januari i Kiruna.
Så här tänker sig en konstnär att det såg ut, när arbetarna var på väg till sin arbetsplats uppe på Kiirunavaara.
 

Brytningen av järnmalm började med ett dagbrott eftersom malmen fanns i markytan.
Det var en slitsamt och farligt arbete med till en början enbart handverktyg. Från 1906 använde man lufttrycksdrivna borrmaskiner.
Den pneumatiska borrmaskinen underlättade arbetet, men förde också med sig flera negativa konsekvenser.
Under åren 1907–1958 kunde man åka spårvagn mellan Kiruna och gruvan.

Efter detta intressanta besök tar vi av oss hjälmarna och kliver på bussen för att åka upp i dagsljuset.
Vi åker en sväng genom Kiruna för att kolla hur det ser ut i 'gamla' Kiruna och hur det 'artar sig' i 'nya Kiruna.
Läs på denna länk om stadens flyttning (eller denna länk).
År 2004 stod det klart att gruvbrytningen skulle komma att påverka stadens dåvarande centrum. Det innebar att 6000 personer, vilket är hela 33 procent av Kirunas befolkning, skulle behöva flytta
Från gamla centrum har Klocktornet flyttats till sin nya plats, medan stads huset har rivet.
Kiruna kyrka står ännu kvar men förberedelserna har pågått i flera år. Den är planerad att flyttas 2026. Läs om kyrkans flyttning på länken.

Bilden är tagen från Internet.

Länken kyrkans flyttning innehåller en video som visar hur det är tänkt att gå till.
Här har många hus flyttats eller rivits.


Bussen släpper av oss vid vårt hotell, som ligger mitt i nya stadskärnan vid Malmvägen. I stället för en stor låda är hotellet som ett snöklätt fjäll!

Där finns Klocktornet, som varje dag kl 09:00 spelar Morgon mellan fjällen (gammal psalm) eller en annan artist.
Stadshuset Kristallen och hotell Scandic till höger.
 
Observera de vita fjällriporna (i vinterdräkt) med röda ögon.

Kirunas stadsvapen är symbolen för järn och fjällripan, vilket ju passar perfekt.

Vi lämnar Kiruna med bussen och vinkar adjö till kyrkan och den fina klockstapeln.  

Nästa mål är Gällivare, dit vi åker buss. Även Gällivare har en historia, som går tillbaka till 1690-talet, när järnmalm upptäcktes i området. 

Visst är det väl ett vackert stationshus.
Det är konstigt nog inte K-märkt.

Nu ska vi ut på nya äventyr!

Slut på del 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar