Försommar på Gotland. Onsdag den 5 juni

Denna dag ägnade vi åt mellersta Gotland. Vi började med Russparken på Lojsta hed. Där ligger Gotlands högsta punkt - 83 m över havet.

Gotlandsrusset är Sveriges äldsta inhemska hästras.  Ingen vet riktigt hur länge den funnits på ön, men fynd i närheten av Lojsta hed, visar att traditionen med hästar ”på skogen” användes redan under järnåldern. 

Fram till 1800-talets mitt fanns det gott om skogsruss över hela Gotland. Därefter minskade antalet dramatiskt och i början av 1900-talet var de nära att helt försvinna. För att rädda de sista russen hägnade bönderna från trakten och Gotlands hushållningssällskap in ett område på Lojsta hed. Här släpptes omkring år 1900 den sista spillra som fanns kvar av de vilda russflockarna.

Vid ett besök runt 1968 träffade jag tillsyningsmannen Gustaf Sjöberg och hans fru Fanny Sjöberg känd som ”Russmamman”. Hon var den som engagerat sig i gotlandsrussets överlevnad. 

Idag finns en flock på nästan 100 russ, vilka strövar i ett 650 hektar stort inhägnat område uppdelat på tre hagar.
Russparken är öppen för besökare året om. På anslagstavlan vid skylten ”Russpark” står i vilken hage de går för tillfället. 

Vi gjorde en ”russ-safari”, men såg inte ett enda russ.

Sedan skulle vi besöka Lojsta slott - det lät intressant. 

På vägen dit passerade vi Lojsta kyrka, som har ett typiskt gotländskt torn. Gotland har 103 kyrkor, varav 92 är medeltida.

Nära kyrkan hittade vi naturminnet Lojsta-eken. Den blev mer än 1000 år gammal. Den avled 2001.

Utmed vägarna såg vi ofta förfallna väderkvarnar.

Lojsta slott är en medeltida borgruin mellan två träsk (gotländska för sjöar). Vi såg inga ruiner.
Däremot såg vi Lojsta-hallen. Den uppfördes 1932 och är en rekonstruktion, som visar hur man tänkte sig att byggnaden sett ut under järnåldern. Här bodde troligen människor och deras husdjur under samma tak. Människorna livnärde sig i huvudsak på boskapsskötsel.

  Jag provade högsätet - det var lite hårt.

Inte visste jag att det fanns sjöar här. Till och med kanotuthyrning. Vattnet verkade badbart.

Färden gick vidare till Torsburgen.

Det är en av Nordens största fornborgar från järnåldern.
Muren är ca 2 km lång. Det hade tagit 3000 man ett år att bygga den, ett arbete som påbörjades ett par hundra år e.Kr.

Vid Tjängvide luke (öppning) vandrade vi upp till muren på den branta stigen.

Vid skyltarna bestämde vi oss för att gå till Linnés grotta.

Marita skulle sedan vandra genom borgen (och ta några geocachar) till Ardre luke, där jag skulle möta upp med bilen.

Marita ville gå upp i tornet, men ångrade sig snart. Det var lite för läskigt. 

Vid Linnés grotta fanns en nybyggd fin trappa i aluminium, så det var enkelt att gå ned.

Borgens utsida består mestadels av vertikala klippväggar.

Vi såg massor av fältsippor med sina fjäderlika frön.

Där klippväggar saknades byggdes muren upp med sten.

Innanför muren blomstrar liljekonvaljerna.

Vid Ardre luke avslutade Marita sin borgvandring.

Dagens slutmål var fiskeläget Katthammarsvik och Grogarnsberget på ostkusten. 

 Efter en god middag på en restaurang i hamnen gav vi oss iväg att leta cachar på Grogarnsberget.

En man i sin fina 2-mastade allmogebåt.

Vägen är kantad med gula ryssgubbar och det doftar härligt.

Marita klättrade upp på Grogarnsberget, där hon letade fram några cachar på temat Per-Albin-linjen.

Per-Albinlinjen var en serie försvarsbunkrar från andra världskriget, vilka var placerade längs Sveriges kuster.

Jämför övriga "linjer" som vi träffat på.

Jag stannade kvar nedanför, där jag hittade en del blommor, bland annat orkidéen Nästrot. Den får all sin näring av en svamp genom så kallad mykorrhiza. Namnet nästrot har den fått av att roten liknar ett trassligt fågelbo.

Även idag blev det sent innan vi åkte västerut till Klintehamn.

Vi kom fram precis vid solnedgången och det passade bra, för vi skulle ta en så kallad virtuell cache vid Koviks kapell. Loggningen gör man genom att ta ett selfie vid kapellet, vilket vi ska skicka till cacheägaren.

I cachebeskrivningen finns denna lilla dikt:

"Här i kapellet vid Koviks strand

vårda och stilla din själ ibland

gläds över stunder då livet log

hedra och sörj dem som havet tog"

Det blev en alldeles underbar solnedgång över det blanka vattnet.

Gissa om vi var nöjda med denna dag!