Höstresa till norra Gotland 12 september förmiddag: Lummelunda

Före pandemin besökte vi södra Gotland och nu -2 år senare - åker vi med husbilen till Gotland för att 'utforska' norra Gotland inklusive Fårö. De flesta besöker Gotland på våren eller sommaren. Varför inte åka på hösten? Nu har pandemins restriktioner lättat och dessutom är det inte så trångt på ön. Väderprognosen var kanske inte den bästa, men som vanligt fick vi fint väder fram till sista dagen.
Dimman är tät när vi på lördagsförmiddagen den 11 september köar för att köra ombord på M/S Visborg i Nynäshamn. När vi stannar vid incheckningen hälsas vi direkt med: "Välkomna ombord Marita och Göran!" Tänk vad det går smidigt med modern teknik!

Vi har bokade platser i försalongen, men vi går efter ett tag upp på däck och där möts vi av solen.

Till lunch äter vi köttbullar med sås och potatis. Vi hade glömt att det var så gott!

Överfarten tar 3½ timme.

Gotland är 15 mil från norr till söder. Av de 60 000 invånarna bor 25 000 i Visby.

Vi lämnar Visby och styr norrut utmed västra kusten. I Lummelunda stannar vi.
På söndag förmiddag följer vi med på en guidad tur i grottan, som ligger i ett naturreservat.
Ur Länsstyrelsens beskrivning:

I huset nedanför den publika ingången till grottan börjar guidningen. Först visas en film med de tre pojkarna, som utforskade grottgångarna på 1950-talet, de höll sin upptäckt hemlig i hela sju år innan de behövde hjälp av en erfaren speleolog för att komma vidare. Därmed blev grottan allmänt känd.

Utanför grottan förbereder guiden Martin oss på vandringen.

Det finns sektioner med belysning som Martin tänder och släcker efter hand. Ljuset stimulerar tillväxt av grönalger, som skadar droppstenarna.

Gotlands berggrund är uppbyggt av kalksten som bildades under Silurtiden för drygt 400 miljoner år sedan i ett tropiskt hav, men som på grund av kontinenternas förflyttning hamnade här uppe i norr.
I det tropiska havet växte kolonibildande koralldjur som skapade rev av de döda djurens skelett. 
När vatten sipprar ner genom sprickor i marken löses kalk upp i vattnet. Kalken utfälls sedan och droppsten bildas. 

Groppsten från grottans tak kallas stalaktik och en droppsten som byggs upp nedanför kallas stalagnit.

Formationen till höger har fått namnet Tanden.

Den minns jag från mitt besök här för över 50 år sedan!

Grottan är på vissa ställen så stor att små båtar kan användas.

När guidningen är slut går vi samma väg tillbaka.

Vi går ned till öppningen, som kallas Linnés grotta, eftersom han var här på sin gotländska resa 1741.
Grottgången bakom har blockerats så att grottan numera inte nås den här vägen.

I trärännan leddes vattnet till t ex kvarnen. 

Vi fortsatte att gå den geologiska naturstigen, som är 2 km lång.

  Klicka på kartan för att förstora!

Här ligger två stenar som ser ut som flyttblock. Bara den övre är ett flyttblock, som inlandsisen fört hit från Finland. Jag gissar att det består av rapakivigranit som är vanlig på Åland och i Finland.

Det undre stenen består av revkalksten och tillhör Gotlands berggrund.

På skylten informera

s om det så kallade Stentorget. Av det ser man inget idag.

Vi mötte ett promenerande par på stigen. Mannen berättade bland annat om vad som hänt med Stentorget. Sedan fåren började gå fritt omkring och beta på den magra växtligheten gödde de samtidigt marken med sin spillning. Det var orsaken till att det började växa på Stentorget, så att idag bara stigen vittnar om torget.

Här ser vi en sänka, så kallad dolin. Där har det funnits ett slukhål där vatten runnit ned i grottan under. 

Efter att ha fikat på Bruket Café åker vi norrut till Ireviken.