Pappa G: Höstresa till norra Gotland 16 och 17 september: Jungfrun och Visby

När vi vaknar på morgonen torsdagen den 16 september är det mulet i Lickershamn.
Efter frukost börjar vi vandra bort till Gotlands högst rauk. Den heter Jungfrun och är 12 m hög. Man kan ana den vid bortre skogskanten.
Nu känner vi igen namnen på vägvisaren.

Skyltar varnar för risken att ramla ned.

Här hittar vi en traditionell geocache.

Den innehåller en spårbart objekt - TB, som vi tar med hem och sedan registrerar att vi tagit den här.

I hamnen finns det ännu en geocache. Den är en så kallade Earthcache.
För att kunna logga den måste vi besvara frågor av geologisk karaktär.
1. Leta upp en del porfyrstenar runtomkring koordinaterna. Plocka minst 3-5 stycken stenar och undersök dessa. Vad har grundmassan för färg och vad har kornen för färg? Är det samma färg på alla stenar som du har hittat?
Detta är första uppgiften av tre.

Här försöker jag lista ut svaren på frågorna.

Vi lämnar Lickershamn. På vägen till Visby stannar vi i Stenkyrka, där vi går in på hembygdsgården för att titta på Hjulkorsgraven.

Graven är från omkring år 300-400 e. Kr. och mäter 17 meter i diameter. I mitten låg ett mindre röse av gråsten täckt av flata kalkstenar. Under låg de stenkistor som syns på bilden nedan. Vid de arkeologiska undersökningarna hittades bara några brända ben och bronsfragment.

Jag pratar med en av förskollärarna, som har en utflykt till hembygdsgården.
Det börjar regna när vi fortsätter till Visby.
Det finns en husbilsplats för oss på Visby Strandby c:a 2 km från centrum.

Efter lunch i husbilen vandrar vi in till Visby.

Genom Snäckgärdsporten från 1294 går vi in genom ringmuren.

Murens tillkomst kan troligen kopplas till konflikterna mellan staden och det gotländska alltinget, som ledde till ett inbördeskrig på ön 1288.

Ringmuren är upp till elva meter hög på sina ställen och hade ursprungligen 29 marktorn och 22 eller 23 sadeltorn. Idag finns 27 av marktornen kvar samt nio sadeltorn. Muren har i väsentlig grad bidragit till att Visby utsetts till världsarvstad. (Ur Wikipedia)

Man påstår att "Gotland är de hundra kyrkornas ö". Av dem är 92 medeltida kyrkor ännu i bruk. I Visby fanns på medeltiden 12 kyrkor. De flesta av dem är idag ruiner.

Visby domkyrka, Sankta Maria kyrka, under medeltiden kallad "Vår kära frus kyrka", byggdes ursprungligen som gästkyrka för tyska handelsmän. Den 27 juli 1225 invigdes den som församlingskyrka av biskop Bengt från Linköping och anledningen till invigningen var sannolikt att den nya tyska församlingskyrkan S:t Nicolai förstörts av brand. (Ur Wikipedia)

På återvägen passerar vi De Badande Vännernas trädgård.

De Badande Wännernas botaniska trädgård anlades 1855 efter förslag av magister Hans Petter Gustavsson, som ville att det uppväxande släktet skulle bibringas en levande kunskap om naturen. Trädgården blev tidigt en omtyckt promenadplats. I början fungerade den mest som handelsträdgård, med ett stort sortiment av frukt- och parkträd, buskar, sparris och andra nyttoväxter. Man bedrev även trädgårdsundervisning. Under 1970-talet övertog Gotlands kommun driftsansvaret för trädgården, men sällskapet DBW:s trädgårdsstyrelse svarar fortfarande för det botaniska innehållet. (Från BDW-s hemsida)

I en åldrig alm från Stenbrohults socken i Småland har konstnären Kaj Engström skapat en vision av Carl von Linné (2008)

Vilken höstlig färgprakt!

Fredagen den 17 september ska vi ta färjan 16:00 tillbaka till fastlandet.

När vi förberett husbilen för hemresan går Marita in till Visby för att kolla på stan igen. Jag kommer efter på elcykeln.

Fiskargränd minns jag som 'Rosornas gränd'.

Korsvirkeshusen minner av stadens förflutna.

Tack vare appen Friend Locator så hittar vi enkelt varandra. Vi går på kondis och äter traditionell saffranspannkaka med salmbärssylt. Delikat! Kollade receptet - det skulle man kunna laga hemma!