Höstresa till norra Gotland 14 september: Sanddyner på Fårö

Tisdagen den 14 september åker vi till Fårös nordöstra hörn.

På vägen dit får vi närkontakt med Fårös får. De verkar nyfikna, när vi kört över färisten, som ersätter den gamla grinden.

Jag associerar till Zimbabwe, när en elefanthjord trängde sig förbi vår safaribil. 

Detta är en ag-klädd lambgift, där foder lagras på loftet och fåren kan ta skydd vintertid.

Vi hittar lätt till parkeringen vid naturreservatet Ullahau.
Klicka på kartan för att göra den större!

Efter en promenad på några hundra meter kommer vi fram till sanddynerna. Sanden har en tunn skorpa eftersom det regnade för några dagar sedan.

Det är tungt att gå i sanden.

Här kan man se hur vattnet runnit på sanden och fört med sig t ex tallbarr.

Marita ska 'pulsa' ned till mig.

En korsspindel har byggt sitt nät tvärs över stigen!

Vi fortsätter bilfärden ut till Fårö fyr på östra udden.
Vid parkeringen finns en gräsbevuxen labyrint. Labyrinter är vanliga i skärgårdar. Förr gick man i dem som en rit - för fruktbarhet, god fiskelycka eller ett stilla hav på hemvägen.

Fårö fyr byggdes runt 1850. Den är 30 meter hög och ljuset når nästan 3 mil ut över Östersjön. Den avbemannades 1977.

På återvägen körde vi runt udden. 

Marita passar på att ta ett dopp vid Nordersand.

Det finns inte så många matställen öppna så här års. Creperie TATI, vid Kutens bensin är öppet. Det låter spännande.

Vi parkerar på parkeringsplatsen som verkar vara ett skrotupplag. När vi smugit genom buskarna fram till Creperiet omges vi av skrotbilar av alla de slag.

Restaurangentrén

Vi får ställa oss i kö för att beställa. Det var inte lätt att veta vilken rätt som dolde sig bakom menyns titlar.
Vi hittade ett ledigt bord och snart stod maten på bordet.

På en stor välgräddad knaprig tunnpannkaka låg diverse 'godsaker', bland annat grillad chevréost.

Det var mycket gott och vi blev riktigt mätta. Kutens Bensin kan vi verkligen rekommendera.
Vi ställer kosan mot färjeläget. Vid Fårö kyrka stannar till för ett kort besök.

Vi kommer till färjan precis som den ska lägga ut. Vi hinner emellertid ombord som sista bil och då blir färjan fullastad.

Vi avviker från Visbyvägen och åker in till Bunge, där det finns ett friluftsmuseum.
Bara utomhusdelen är öppen. Det finns mycket att titta på.

Den så kallade Bungestenen.

Vi åker vidare på Visbyvägen, men svänger västerut upp till Bläse vid Kappelhamnsviken. Där finns en ställplats vid hamnen.

Bläse kalkbruk började redan på 1860-talet med kalkbränningen. Det uppges att tre ugnar var i drift samtidigt 1883. Brukets glansperiod var 1920 – 30; då arbetade periodvis 140 man i Bläse. Kalkbränningen upphörde 1946, därefter skeppades kalksten ut under ytterligare ett tiotal år.

Tack vare pengar från EU har bruket rustats upp och blivit en turistattraktion med guidade visningar i muséet samt restaurang. Det så kallade stentåget, som hämtade sten från kalkbrottet 2 km bort, kör idag turister. Tyvärr var allt stängt för säsongen.

Utmed Promenadstigen finns informationstavlor om människorna som levde av och med kalkbruket

Jag träffar en man som jobbar ideellt för museiföreningen. Vi pratar bland annat om Slite och kalkproblematiken.

Från toppen på slagghögen har man utsikt över hamnen och kalkbruket.

Nedanför högen har man lagt vita stenar till namn.

Konstverket 'Port mot havet' från 2015