I Roslagens famn: Del 2: Dagsutflykt till vallonbruken Forsmark och Lövstabruk samt Laxön.

Vi är framme vid första stoppet på tisdagens utflykt. 

Min pappa (född 1892) och hans syskon tog sig namnet Forsmark. Jag vet inte varför. Farfar var målarmästare i Gävle och hette Hansson.

Här borde jag känna mig som hemma!

Det var den driftige kung Karl IX (på Nyköpings hus) som med de importerade vallonerna byggde upp Sverige som industrination.
Familjen de Besche var bland de första vallonerna som lockades till Sverige omkring år 1600. En bidragande orsak var den religionsförföljelse som protestanterna i Vallonien (södra Belgien) och flamländarna (norra Belgien) 
var utsatta för.
Patronen Georg de Besche (1669 - 1730) har sin vapensköld i Forsmarks kyrka. 

1975 köptes bruket av Forsmarks kraftgrupp samtidigt som bruket  byggnadsminnesförklarades.

På 1980-talet kom kärnkraften till den gamla bruksorten och Vattenfall tog över.

Det var naturtillgångarna i form av vatten, skog och malm (från Dannemora gruva) som utgjorde grunden till vallonbrukens lönsamhet. Den svenska stormakten hade ett enormt behov av utrustning till alla krigen.

År 1646 var järnet värt mer än guld.

H är Herrgården     B är bron och       K är kyrkan.

Som alla andra bruk var Forsmark ett i stort sett självförsörjande samhälle.

Utmed Bruksgatan mellan bron och kyrkan var det bostadshus - liksom idag.

Samuel af Ugglas var konungens rådgivare.

Den nya sengustaviansk kyrkan stod klar år 1800. Det var bruksägaren Samuel af Ugglas som lät skapa ett för den tiden mycket modernt och ljust kyrkorum. Under korets gravvalv vilar fyra generationer af Ugglas.

Bruksgatan med Herrgården.

I det gamla värdshuset från 1802 bodde filmteamet under inspelningen av Selma Lagerlöfs 'Gösta Berlings saga' (1922 - 23). Skådespelarna Lars Hansson och Greta Gustafsson (Garbo) regisserades av Mauritz Stiller.

Värdshusets meny lockade, men det var lite för tidigt med lunch så vi fortsatte norrut till Lövstabruk.

Louis De Geer var en av de valloner som kom hit i början på 1600-talet. Redan på 1500-talet fanns järnbruket Lövstabruk, som han arrenderade och sedermera köpte och utvecklade till ett av världens förnämsta och Sveriges största vallonbruk. I 13 generationer drev familjen bruket, som 1986 överläts till Stiftelsen Leufsta. 
Idag är alla svenskar delägare genom Statens Fastighetsverk, med turism som inkomstkälla. 
Ingen av industribyggnaderna finns bevarade.

Stora gatan går rakt igenom samhället mellan Norra och Södra porten. 
På 'den gamla goda tiden' var grindarna låsta nattetid och personal vaktade mot oönskade besök.

Boendet var rangordnat: Ju längre från centrum desto lägre status. 
Här vid Norra porten låg 'änkehuset'. 
Det regnade och var kyligt så vi gick in och fikade på Café Norra Porten

Vi festade på denna Leufstabakelse!

I ett alléträd vid Norra Porten letade vi upp en geocache.  

 Utöver loggboken fanns i burken såväl bytesprylar samt ett så kallat spårbart objekt, som vill 'resa till månen och tillbaka'. Vi kommer att lägga den i en annan burk, kanske i närheten av torpet Månbacken vid Sörmlandsleden.

Den 25 juli 1719 anfölls Lövstabruk av 132 ryska galärer med 2 600 soldater. Det dåliga svenska försvaret hade inget att sätta emot. Ryssarna tog bland annat med sig 2 000 tunnor spannmål och brukskassan på 10 768 daler varefter allt brändes. Bild från Internet.

Praktiskt taget inga byggnader fanns sedan kvar och bruket byggdes upp på nytt. 

Fotot ovan har jag laddat ned från FB.
Redan 1730 hade den nya herrgården byggts upp igen.

På klockstapelns vindflöjel står årtalet 1874.

 Lövstabruks parkanläggningar har förändrats och omkonstruerats många gånger under århundradenas lopp.

I parken finns denna pampiga lind.

Vi avslutade besöket på Lövstabruk genom att titta på en konstutställning med skulpturer. Denna valross var ett av flera maffiga djurskulpturer.

Förmiddagen hade varit regnig, men när vi fortsatte till Älvkarleby tittade solen fram.
Laxön är den långsträckta ön mitt i den forsande Dalälven strax före dess utlopp i Östersjön vid Skutskär. Vi kör över den lilla bron norrifrån vid Bifrost (röda ringen).

På Laxön bedrev ingenjörtrupperna utbildning i rodd och brobyggnad i strömmande vatten. 

Jag hade förmånen att vistas två perioder på Laxön - somrarna 1955 och 1956.

På restaurang Kungsådran åt vi en god lunchbuffé i Bockamässen. 

I det militära var 'bock' smeknamnet på en ingenjörssoldat.

På 'min tid' var inte matsalen inglasad.

Vi gick en rundvandring på ön.
Här vid Laxöns södra udde delar sig Dalälven på var sin sida om Laxön.

Den stora östliga strömmen - Mellanfallet - blir elektricitet i turbinerna nedströms.

 I den västliga strömmen - Kungsådran - finns en laxtrappa, där lax och havsöring kan ta sig till sina lekplatser längre upp i Dalälven.
Här bedriver Sveriges Lantbruksuniversitet - SLU - forskning och avel på lax och havsöring.

Video med hoppande lax.

Nedanför forsen samlas laxarna inför 'mandomsprovet' att ta sig upp i kompakt 'motvatten'.

Utmed Kungsådrans strand går en stig genom ett vackert naturområde med en källa, dit människor sökt sig i alla tider.

Trots den torra sommaren så rann det vatten ur källan. 

Det växte flera exemplar av orkidéen skogsknipprot.

Bifroststugan var vår vaktlokal där vi kollade vilka som passerade över bron.

Laxön är i sig en stor turistattraktion, som också lockar hit konstnärer att ställa ut sina alster. 

Boendet på Laxön var segregerat. 

I denna logementsbyggnad bodde vi värnpliktiga. Den har renoverats och innehåller numera bland annat en konstutställning.

 Detta var den första officersbostaden, som blev underbefälsvilla när officersvillan stod färdig 1915.

På den gamla officersmässen finns idag ett tjusigt vandrarhem med den brusande forsen utanför sovrumsfönstret.
Det finns gott om minnesstenar på Laxön.
Denna restes 1881 till minne av pontonjärbataljonens intåg 1880. Pontonjärer kallades de som byggde flytande broar av plåtlådor. 

 Laxön var ingenjörtruppernas lägerplats. Övningsplatsen Sand, där vi rodde de stora pontonerna och byggde flytande broar, låg cirka 2,5 km nedströms. Förflyttningen genom villasamhället Älvkarleby skedde till fots och vi fick välja 'sång eller språng'. Vi hade en stor repertoar för vi sjöng ju hellre än sprang: till exempel 'Halta Lottas krog' och 'I Eksjö sta på Ränneslätt'.
Laxövisan fanns i två versioner - den gamla och den nya.
Lyssna till den 1:a versen i dem.

Här kommer Bockarnas paradmarsch!

Efter en lång och intressant dag återvände vi till Söderön. Vi passerade då över Dalälven på Carl XIII-s bro nedströms Älvkarlebyfallen.