Årets 2:a tur med husbilen: Dals Ed och NP Tresticklan. Del 10

Söndagen den 26 maj lämnade vi Bohuslän bakom oss och åkte in i Dalsland. 

I Dals-Ed hittade vi en fin ställplats hos Dals Eds Båtklubb vid stranden till Stora Le. Vi tog ned cyklarna för att cykla runt sjön Lilla Le.
Vi stannade vid infotavlan ovanför badplatsen.

Det fanns flera skyltar som berättar hur naturen i Dals Ed formats, när den stora landisen 'drog sig' tillbaka för cirka 11 000 år sedan. Vi står vid kontrollen 2 ovanför badplatsen.

Vid P-platsen finns denna tavla vid röda pricken på kartan.

Lite längre fram uppe på platån finns en gravplats.

Strax intill ligger Äng, där infotavlan beskriver hur sjön Lilla Le bildats.

(Klicka på bilden så kan texten läsas!)

Bräckan är den mäktiga israndbildning som reser sig 27 meter över Lilla Le. Ursprungligen låg bräckan under havsytan, men när isen smälte och trycket lättade, började landet sakta höja sig.

Nu är vi nere igen vid Lilla Le.

Undrar om alla holkarna är bebodda?

Vilken historia har denna sjömina?  Efter kontakt med båtklubben fick jag reda på att den plockats upp från Kosterfjorden 1917.

På måndagsmorgonen var målet för dagen Nationalparken Tresticklan upp emot norska gränsen.

Efter frukosten rullade vi väg.

På väg ut ur Dals Ed undrade vi vad detta var för bauta.

Den har rests till minne av Eric Sandell. Han var överingenjör och ledde utbyggnaden av järnvägarna i Sverige i mitten på 1800-talet. Bland annat var han chef över järnvägsbygget till Norge, genom Dalsland, åren 1875 - 1878.

På en höjd ovanför Stora Le fanns en infotavla om Istidsleden, som vi följde igår (nr 2 och 3).

Vi är vid nr 7. 

Vi fortsatte norrut på västra sidan av Stora Le. Under några mil var det vägarbete, där trafiken reglerades med ett antal trafiksignaler.
Kl 10:30 kom vi fram till nationalparken och parkerade husbilen 200 meter före parkentrén där det var plats för husbilar.
Marita var laddad för en milslång vandring först på Bodalsvikenleden (röd) och sedan Bråtaneslingan (gul). Eftersom terrängen inte var så lätt gick hon med stavar.

Jag cyklade iväg och provade några olika vägar/stigar. De var alldeles för branta för att cykla.
Vid parkens informationscentrum fanns mycket att läsa och jag hade gott om tid.

Den här 240 meter långa rundslingan kunde jag cykla på. Fast jag cyklade åt andra hållet för det är lättast att göra vänstersväng. Man kliver ju av och på cykeln från vänster.

Det är blöta tassemarker.

Det började regna lite lätt så jag cyklade tillbaka till husbilen. Jag hade precis hunnit låsa cykeln då regnet började. 

Och Marita som är ute i regnet!!!
Då var det slut med hennes fotograferande.

Den röda Bodalsleden.

På denna bro kommer man över Tresticklasundet mellan Stora och Lilla Tresticklan i norr (höger).

Nu har Marita gått 1,5 km.

En liten göl mellan bergen.

Där är Marita nu på den gulmarkerade Bodalsvikenleden.

Här har Marita 4 km kvar.

10 minuter senare kom regnet.

Äntligen kommer Marita tillbaka efter en dryg mils vandring på nästan 3 timmar. Hon är GENOMVÅT!

Sedan Marita torkat sig, satt på torra kläder och lastat cyklarna lämnade vi Tresticklans NP. I detta vädret fanns inget att göra här, väderprognosen säger regn de närmaste 4 dagarna.

Vi påbörjade hemresan och åker norr om Vänern. Men först måste vi köra över Stora Le med linfärjan vid Nössemark.

Här korsar vi Stora Le.

Vi fortsatte mot nordost. Strax före Karlstad stannande vi för natten på trafikverkets rastplats Sörmon vid E18.

Slut på del 10

Slut på del 10