Fredagen den 24 maj var det dags att ta itu med de bohuslänska hällristningarna. Men först gjorde vi ett besök på en vårdcentral där tryckförbandet byttes ut mot ett stort plåster (de penslade först på medicinskt honung) som tålde att duscha med. Sedan åkte vi till Vitlycke där vi började med ett besök i museet.
Hällristningarna är ett världsarv.
Inlandsisen lämnade Vänernområdet för cirka 10 000 år sedan.
Det har bott människor här i 8000 år. Spåren de lämnade efter sig är hällristningarna, som knackades in under bronsåldern för 4 000 år sedan.
Hällristningarna finns inom ett 41 km2 område på 600 platser bland annat Vitlycke, Litselby, Aspeberget och Fossum.
Platserna låg på den tiden vid havet, men finns idag 11 meter högre upp på grund av landhöjningen.
I museet får man bland annat följa bronsgjutaren och hans familj.
Sjövägarna var då de viktigaste transportlederna.
Platserna låg på den tiden vid havet, men finns idag 11 meter högre upp på grund av landhöjningen.
I museet får man bland annat följa bronsgjutaren och hans familj.
Sjövägarna var då de viktigaste transportlederna.
När jag kom in i detta rum såg jag bänken, varifrån jag upptäckte filmen, som spelades upp med taket som filmduk. Det var en lång film med hällristningar och alla möjliga bilder.
Vi började kolla på hällristningar på närliggande Vitlyckehällen.
En typisk häll med i huvudsak skepp. "Brudparet" såg vi inte.
Denna finns avbildad på 50-kronorsedeln från 2015.
Där finns också den 230 cm höga Spjutguden.
Sedan fortsatte vi till Aspeberget. Där var det många trappor att gå i.
Dags att söka ställplats för natten. Den var inte långt borta.
Det var ingen vanlig rastplats. Den hette Rastplats Världsarv Tanum och var ett 'museum' och 'utsiktstorn'.
Så här presenteras platsen:
Beskrivningen med text och bilder börjar i jägarstenåldern för 8 000 år och fortsätter sedan till nutid.
Slut på del 8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar