Sedan vi tagit farväl av Jonas familj på söndagskvällen bestämde vi oss för att ta en vilodag och stanna kvar på campingen i Simrishamn under måndagsförmiddagen.
Vi börjar med ett skönt morgondopp på den långa fina stranden alldeles intill campingen. 
Marita gick en promenad på stranden bort till Simrishamn.
Då hittade hon den blågröna växten strandkål.
Marita gick en promenad på stranden bort till Simrishamn.
Då hittade hon den blågröna växten strandkål.
Fröhandelsinormation: Crambe maritima. Raritet bland finsmakare. De vita, nötsmakande, ca 20 cm långa stjälkarna och de broccolilika blomknopparna används. Knippen av strimmiga, vita blommor med honungsliknande doft. Stora, vågiga, dekorativa blad.
Fågellivet är stort liksom antalet segelbåtar i Simrishamn.
Under tiden hade jag det skönt i solen, men jag borde tagit med en stol.
Vi börjar vår séjour i Skåne med en promenad i Simrishamn. Kyrkan, som heter S:t Nicolai, är från 1200-talet. Under århundraden var fasaderna vitputsade, men 1953 knackades putsen ned så att den ursprungliga fasaden av kvartsit framträdde, något som idag ger kyrkans yttre karaktär.
Gatuskyltarna har ett snyggt teckensnitt, men är inte så lätta att läsa.
Vi tar några geocachar bland annat vid Rosengården.
De flesta rosorna var överblommade. Endast denna ros var vacker idag.
Vi börjar resan utmed Skånekusten och försöker åka småvägar.
Redan strax utanför stadsgränsen gör vi ett stopp vid en fornlämning.
Det är Yxornas häll med 3000 år gamla hällristningar.
Som namnet antyder är yxan ett vanligt motiv här. Det finns 50 stycken avbildade på hällen. Under bronsåldern var verkliga yxor både bruksföremål, statusföremål och rituella föremål, något som också återspeglas i de arkeologiska fynd man gjort. Kopparyxor från slutet av stenåldern och början av bronsåldern avlöstes av kantyxor, holkyxor och de större processionsyxorna, alla av brons. På Yxornas häll finns det även drygt 45 skepp och 40 skålgropar tillsammans med flera hjulkors, vagnsristningar, cirklar, människor, vapen och djur. Några av dem är samlade i grupper. En sådan grupp är mantelristningen där ett skepp, en häst, en orm och en skålgrop finns samlade kring en mantelliknande figur. Bilderna försöker säga oss något, kanske är det kopplat till bronsålderns mytologi. Det finns teorier om att mytologin innehöll berättelser om skeppet som bärare av solguden. En häst och en orm, bland annat, hjälpte skeppet att frakta solen över himlavalvet på dagtid och i underjorden på nattetid. (Från Wikipedia)
(Jämför den egyptiska mytologin)
Det är Yxornas häll med 3000 år gamla hällristningar.
Som namnet antyder är yxan ett vanligt motiv här. Det finns 50 stycken avbildade på hällen. Under bronsåldern var verkliga yxor både bruksföremål, statusföremål och rituella föremål, något som också återspeglas i de arkeologiska fynd man gjort. Kopparyxor från slutet av stenåldern och början av bronsåldern avlöstes av kantyxor, holkyxor och de större processionsyxorna, alla av brons. På Yxornas häll finns det även drygt 45 skepp och 40 skålgropar tillsammans med flera hjulkors, vagnsristningar, cirklar, människor, vapen och djur. Några av dem är samlade i grupper. En sådan grupp är mantelristningen där ett skepp, en häst, en orm och en skålgrop finns samlade kring en mantelliknande figur. Bilderna försöker säga oss något, kanske är det kopplat till bronsålderns mytologi. Det finns teorier om att mytologin innehöll berättelser om skeppet som bärare av solguden. En häst och en orm, bland annat, hjälpte skeppet att frakta solen över himlavalvet på dagtid och i underjorden på nattetid. (Från Wikipedia)
(Jämför den egyptiska mytologin)
På grund av det starka solljuset var det svårt att både se ristningarna i mobilen och fotografera dem.
Det finns gott om badstränder utmed färdvägen och trots hotfullt väder får vi inget regn över oss när vi badar.
Det finns gott om badstränder utmed färdvägen och trots hotfullt väder får vi inget regn över oss när vi badar.
I fiskeläget Skillinge hittar vi en ställplats för husbilen på en industritomt
precis vid havet. Det är öde vid fiskebodarna, som nog är 'fritidsbodar' numera.
På tisdagsmorgonen den 20 juli njuter vi av frukosten med denna fina utsikt.
Bakom mig lyser cikorians himmelsblå blommor.
Den kallas även vägvårda och i Skåne säger man blåbinkegräs eller blåbinka.
Den har historiskt använts som sallat, kaffesurrogat och mot gikt.
Den kallas även vägvårda och i Skåne säger man blåbinkegräs eller blåbinka.
Den har historiskt använts som sallat, kaffesurrogat och mot gikt.
En blomfluga söker nektar (eller proteinrikt pollen)
Vi har siktet inställt på att turista utmed Skåne sydkust och åker efter frukosten till Sandhammaren vid havsbadet där vi badar och solar.
Sanden är ljus och silkeslen, den finaste jag någonsin känt.
Sandhammaren är Skånes sydöstra hörn, där sanden dominerar.
Klicka på kartan för förstoring:
Sandhammarens mäktiga sanddyner byggs ständigt på med ny sand. Sanden förs med havsströmmarna från Löderup och Hagestad, där stränderna i stället krymper. Innanför de öppna dynerna ligger tallskog som planterades på 1800-talet som skydd mot sandflykt.
Här är en av Sveriges få platser med så kallad Kratteskog:
Efter att ha smaskat i oss en god glass vid kiosken går vi och kollar på fyren.
Ur beskrivningen av cachen Sandhammarens fyr:
Sandhammarudden vid Skånes sydöstra hörn är sedan hundratals år tillbaka känd som en av norra Europas största skeppskyrkogårdar. De med vind och vågor vandrande sandrevlarna i kombination med de i Bornholmsgattet ofta svåra och oberäkneliga vindförhållandena var en mardröm för skepparna på segelfartygen. Det stora antalet förlisningar ledde så småningom till att Sveriges första livräddningsstation, utrustad med en i Danmark specialtillverkad livräddningsbåt och en i England tillverkad raketapparat, placerades vid Mälarhusen c:a 3 km nordost om udden år 1855.
Sandhammarudden vid Skånes sydöstra hörn är sedan hundratals år tillbaka känd som en av norra Europas största skeppskyrkogårdar. De med vind och vågor vandrande sandrevlarna i kombination med de i Bornholmsgattet ofta svåra och oberäkneliga vindförhållandena var en mardröm för skepparna på segelfartygen. Det stora antalet förlisningar ledde så småningom till att Sveriges första livräddningsstation, utrustad med en i Danmark specialtillverkad livräddningsbåt och en i England tillverkad raketapparat, placerades vid Mälarhusen c:a 3 km nordost om udden år 1855.
Dåtidens byggnadsteknik medgav inte byggande av ett stort och tungt fyrtorn på lösan sand trots att behovet av en fyr var mycket påtagligt. Under en pågående koleraepidemi i Europa år 1831 satte man dock upp en provisorisk koleldad fyr som var i funktion ett år. Så småningom uppfann fyringenjören Gustaf von Heidenstam en teknik för att förankra fyrar på sandiga områden som Sandhammaren och på denna förankring bygga pelartorn av järnfackverk. Fyrtypen kallades Heidenstammare.
Den mynningsladdade kanonen från 1812 har använts för att varna sjöfarande vid dimma.
Vi fortsätter på cyklarna genom Hagestads naturreservat. Reservatet består av sanddyner, ljung- och gräshedar samt glesa skogar med knotiga ekar.
Vi fortsätter på cyklarna genom Hagestads naturreservat. Reservatet består av sanddyner, ljung- och gräshedar samt glesa skogar med knotiga ekar.
Här var inte lätt att cykla.
'Vägen' är mestadels en sandstig, som det inte går att cykla på.
Här kommer Marita:
Så småningom tar vi oss upp på vägen, som vi åker på till Backåkra.
Tyvärr var det stängt på Backåkra idag.
Ur Backåkras hemsida: Dag Hammarskjöld älskade Österlen och bodde på somrarna nära havet i en liten fiskestuga. 1957 köpte han Backåkra, en fyrlängad gård från 1840-talet. Tanken var att han skulle bosätta sig på gården efter avslutat uppdrag som FN:s generalsekreterare. Han lät renovera och inreda gården under sin gode vän, konstnären Bo Beskows vakande öga. Dessvärre fick Dag aldrig möjligheten att dra sig tillbaka på sitt älskade Österlen. Han omkom under ett FN-uppdrag år 1961 i en flygplansolycka i Ndola, nuvarande Zambia.
Backåkra är i dag ett museum.
Några hundra meter bort ligger meditationsplatsen.
Härifrån cyklar Marita och hämtar husbilen och jag cyklar ned till campingen vid Löderups strandbad. Det fanns inga ställplatser kvar men de fixar en till oss alldeles vid entrén med utsikt över havet.
Här sliter nybörjarna.
På läsidan av kullen lägger sig sanden i vågor.
Det blev en fin dag, men något bad lockar oss inte ikväll.Slut del 1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar