På onsdagsmorgonen hade vinden mojnat och surfkursen är i full gång.
Vi fortsätter resan och söker upp en ställplats utmed Östra kustvägen (den lilla Kåsevägen vid Hammars backar.
Där plockar vi av cyklarna och börjar en tur uppför backarna.
Det är jobbigt för Marita, men jag trampar ju elcykeln.
När vi kommer närmare havet får vi se detta. Det ser så enkelt ut. Det här är väl det ultimata sättet att flyga. Jag brukar drömma om att kunna flyga - med bara armarna.
Förutsättningarna för skärmflygning vid Kåseberga är optimala. Den branta sluttningen gör att vindarna, som kommer in från havet, riktas rakt upp. En duktig pilot kan stanna uppe i flera timmar.
Så här kan starten gå till:
En skärmflygare sitter i en slags påse.
Vi fortsätter cykla mot Ale Stenar i Kåseberga.
Det är mycket folk bland stenarna.
Ales stenar eller Ale stenar är Sveriges största bevarade skeppssättning och dateras vanligen till vendeltiden (ca år 540 till 790).
Skeppssättningen består av av 59 cirka 5 ton tunga stenar. Stävstenarna och altarstenen av sandsten och roderstenen av vit kvartsit.
Det blåser ordentligt idag.
Korna i Skåne är numera inte svart-vita (så kallade poliskor) och de saknar horn, dvs är kulliga (en kulle på huvudet). Av säkerhetsskäl?
Vi fortsätter ned till Kåseberga där vi äter lunch.
Sedan cyklar vi tillbaka till husbilen.
På FB-gruppen Vilken växt fick jag snabbt reda på att den här ärtväxten heter busktörne (Ononis Spinosa). Spinosa = taggig.
Här har den cyklande familjen från Piteå lyft cykeln över stättan, som ej kan öppnas (man kanske inte ska cykla här, för det är ju ett militärt övningsfält).
Marita tar en kvällspromenad upp till skärmflygplatsen på Hammars backar.
Här undersöker kossan den konstiga cykeln.
Här undersöker kossan den konstiga cykeln.
Här finns anordningar som används av militären på Kabusa gamla skjutfält.
Vi har en fin kväll vid husbilen.
Gott med kvällsfika.
Vi var trötta efter en lång och aktiv dag.
Slut på del 2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar