Vi står alldeles ensamma på ställplatsen vid Maglarp när Marita på morgonen den 25 juli går en promenad ned mot fiskeläget Skåre.
På vägen passerar Marita ett gammal betongvärn.
Skåne har sedan medeltiden varit en gränsprovins. Här finns många försvarsanläggningar av olika typer och från olika tider. De äldsta har rötter i fornborgarna från yngre järnålder. Flera är kungliga borgar som byggdes på strategiska platser och tjänade både som försvarsanläggningar och förvaltningscentra. I Skåne finns även många senmedeltida, ännu bevarade, borgar och fasta hus samt skansar, garnisoner, regementen och övningsfält. Skåre skansar är ett ca 100×700 stort befästningsverk som består av vallar med bastioner, vallgravar och skansar. Vallarna är uppbyggda av sten och jord. Anläggningen började troligen uppföras som kustförsvar redan på 1600-talet. Skansarna förstärktes sedan under Karl XII:s krig. Enligt en anteckning från 1729 ska de ha fullbordats 1717. Skåne har varit krigsskådeplats vid flera tillfällen, särskilt under de upprepade dansk-svenska krigen på 1600-talet. Sommaren 1709 kapitulerade svenskarna vid Perevolodja. Kort därefter gick ryssarna till anfall mot östersjöprovinsernas viktigaste fästning vid Riga. Samtidigt planerade Danmark en landstigning för att återta förlorade områden, bland annat Skåne. Generalguvernören Magnus Stenbock lät omedelbart iståndsätta fästningarna Landskrona och Malmö. Med kavalleri bevakade han den skånska västkusten, men en dansk armé om 15 000 man landsteg vid Råå. De besegrades fyra månader senare vid Helsingborg. För att hindra att en sådan invasion upprepades utarbetade generalkvartermästaren Magnus Palmquist hösten 1711, på Karl XII:s order, direktiv för ett provisoriskt försvar av vissa särskilt utsatta orter längs Skånes väst- och sydkust, bland annat Skåre. Källa: Länsstyrelsen Skåne
Skåre
Fiskeskutorna i Skåre har haft numret TG221, vilket bland annat anger att de hör hemma i Trelleborg (=Skåre). Det är nog annat än fiskegrejor i sjöboden.
Av den här skylten framgår att det även finns leder under vattnet för snorklande/dykande friluftsmänniskor. Intressant!
Vi tyckte att vi sett nog av den skånska kusten och fortsätter nu mot Blekingekusten. På vägen dit åker vi till Staffanstorp och chansar på att min vän Alf sedan 1960-talet, är hemma. Vi har den senaste tiden haft lite kontakt via internet. När vi stannar utanför hans villa kommer han ut och möter mig med öppna armar. Det är minst 40 år sedan vi sågs. Vi ombeds naturligtvis att komma in. Vid kaffebordet på uteplatsen har Alf och jag hur mycket minnen som helst att prata om. Marita och Inger hittar gemensamma intressen att samtala om.
Vi får tips om intressant platser att besöka under den fortsatta resan. Bland annat den närbelägna Dalby kyrka.
Från Wikipedia: Kyrkan uppfördes omkring år 1060 och är Sveriges äldsta byggnad och Nordens äldsta bevarade stenkyrka. Kyrkan har byggts om ett flertal gånger, och var ursprungligen dubbelt så stor som idag. Mittskeppet och sidoskeppet i dagens långhus är bevarade från ursprungsbyggnaden.
Ovanför predikstolen syns den ursprungliga väggen.
I kryptan finns den upplysta brunnen till vänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar